†
'Psaltaren 139:1-18'
för sångmästaren, en psalm av David.
Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står. vet d det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla
vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt
om det.
Du omsluter mig på alla mina sidor och håller mig i din
hand.
En sådan kundskap är mig alltför underbar, den är
så hög att jag ej kan förstå den.
Vart ska jag gå för din Ande, vart ska jag fly för
ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt
mig i dödsriket, är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en
boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra
hand fatta mig.
Om jag säger: '' Må mörker falla över mig och lju-
set bli natt omkring mig'',
så är inte mörkret mörkt för dig , natten skall lysa
som dagen och mörkert vara som ljuset.
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde
mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underart skapad.
ja, underbara är dina verk, min själ vet du så väl.
Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag
formades i det fördolda, när jag bildades i jordens
djup.
Dina ödon såg min när jag ännu var ett outveck-
lat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kom-
mit.
Hur outgrundliga* är inte der för mig dina tankar,
Gud, hur stor är inte deras mångdald!
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu ho dig.
för sångmästaren, en psalm av David.
Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står. vet d det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla
vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt
om det.
Du omsluter mig på alla mina sidor och håller mig i din
hand.
En sådan kundskap är mig alltför underbar, den är
så hög att jag ej kan förstå den.
Vart ska jag gå för din Ande, vart ska jag fly för
ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt
mig i dödsriket, är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en
boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra
hand fatta mig.
Om jag säger: '' Må mörker falla över mig och lju-
set bli natt omkring mig'',
så är inte mörkret mörkt för dig , natten skall lysa
som dagen och mörkert vara som ljuset.
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde
mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underart skapad.
ja, underbara är dina verk, min själ vet du så väl.
Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag
formades i det fördolda, när jag bildades i jordens
djup.
Dina ödon såg min när jag ännu var ett outveck-
lat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kom-
mit.
Hur outgrundliga* är inte der för mig dina tankar,
Gud, hur stor är inte deras mångdald!
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu ho dig.
Kommentarer
Trackback
